blame Pajala

Två skånska par satt på bussen tillsammans igår, jag satt tyvärr också där. De verkade ha varit på typ middag och druckit för mycket vin. Det ena paret bestod av en svensk man och en thailändsk kvinna. Det andra paret var skåningar rakt igenom. Kvinnan i sistnämnda par var ganska överförfriskad, och började skämta med den thailändska kvinnan om att

”jo här i Sverige finns det ju en del fördomar om ni utländska kvinnor som är gifta med svenska män, jag vet ju att det är en helt annan grej med dig och Johan, ni blev ju kära, men det finns ju många män som bara sticker till thailand eller ryssland eller estland och HÄMTAR HEM nån kvinna….” Blablabla…

Hon fortsatte sin djupa samhällsobservation:

”Ni vet, typ såhär ensamma män i typ PAJALA. Haha, PAJALA! Där finns det bara män och dom är ensamma. Så då hämtar dom kvinnor… haha!”

Efter att själv ha skrattat åt själva ortsnamnet Pajala tio gånger fortsatte hon glatt:

”Ja så Johan HAHA, du får AKTAREJ så inte frun din åker till PAJALA och träffar karlar och gifter sig med någon där!! HAHAHAHA! PAJALA!!”

Männen skrockade med lite, som av medlidande, en av dem upprepade ordet PAJALA med ett påföljande ”höhö”. Den thailändska kvinnan stirrade på sin man, han fortsatte undvika hennes blick.

När det varit tyst ett tag verkade det som att den skånska kvinnan haft lite tid på sig att fundera ett steg längre om det här med ensamma män i Pajala. Så helt plötsligt förändrades allt: det handlade plötsligt inte längre om att horastämpla sin väninna och alla hennes landsmaninnor, eller ens om att beskylla allt skit som konstigt nog händer i vårt underbara Sverige på förmodat socialt inkompetenta och kulturellt avskärmade män i en för henne förmodligen helt outforskad, aningens exotisk, del av Sverige!

Plötsligt handlade det helt enkelt om att hon såg en öppning, ett ljus i mörkret, en väg hon aldrig tänkt på förut:

”Eller ja…. Kanske man själv skulle åka till Pajala? Jag menar; om de nu är så ensamma… kanske man kunde träffa nån där… som riktigt skulle uppskatta lite sällskap…. Där i ensamheten… i… ehh…höh…. PAJALA…”