tilltal

Min syster har varit här under helgen. Vi uppsökte konsten i Malmö under lördagskvällens händelse gallerinatten. Erik lärde mig att spota sveriges dyraste konstnär Torsten Andersson. Torsten var liten och flintis, hade ett huvud som såg ut som att nån lagt en tung malmklump på det och väntat ett tag.

Sen var det nån slags happening där man kunde köpa "ful konst", för 99,50 i ett tält, Erik köpt tre som han bestämt hävdade var Torsten Anderssonar. Jag drack en newcastle och blev plakat. Sen uppskattade jag inte främst konst utan mina egna ordvitsar.

Nu är allt stress och de i min grupp som ska göra grupparbete är tyvärr inte särskilt brighta. Killen har dessutom en illasittande piercing som jag får ont av att se. Men whatthehell, vad väntade jag mig, jag som var så asocial under de två första veckorna (var väl iofs mest vettskrämd av alla perfekta hår och guccigympaskor) att jag inte fick några kompisar att bilda gruppp med utan var tvungen att lägga ut mig som en ryska på nätet: Söker grupp, är snäll och smart, går pol.mag...

Nu går det något bättre med de sociala kontakterna, jag tilltalade flera stycken idag (!!!).

Och så racrar jag runt på min cykel som kommit hit från Ohtanajärvi med stopp i Gällivare. Får för mig ibland att jag kan känna doften av barrskog och ny lingonsylt i den.

Idag tänker jag annars på:

I will follow him
Follow him wherever he may go
There isn't a river to deep
a mountain so high it can keep
keep me away

och udnrar hur det känns att känna så.